DET ÄR BARA JAG OCH LITE TILL

Skolbänken

Dagen började stressigt och med trots och skrik innan dagis. När jag lämnat barnen och gjort mig färdig ringde jag för att kolla hur det gick för Theo och idag, av alla dagar, var han jätteledsen.... Han grät och är fortfarande förkyld och personalen tyckte inte att han skulle va på dagis ända till fyra om det fanns möjlighet att hämta honom innan...Såklart, första dagen i skolan och jag ville bara springa och hämta honom. Ringde igen efter en timme och då var han glad igen, men svärmor kunde tack och lov hämta lite tidigare ändå så han kom hem vid två.

MYCKET information i skolan, helt färdig nu. Det var ingen mjukstart, i kväll ska det läsas om evidensbaserad vård inför föreläsningen i morgon. Och herregud, 95% av klassen var runt 20år. Pratade med en tjej på rasten som frågade hur gammal jag var, när jag svarade 34 spärrade hon upp ögonen och sa: 34??!! hahaha Det visade sig att hon va 21 som nästan alla andra i klassen. Det spelar så klart ingen större roll, men idag kände jag mig gammal..  Saknade mina bebisar så att jag höll på att dö idag.

Hehe, likadant i min klass, så himla UNGA! Trodde inte det skulle vara SÅ många, lite trist :(

håhå jaja... så är det att bli gammal. Hälsningar en som pluggade så sent som förra året med en bunt snygga, superkreativa, talangfulla människor. Jag tyckte om dem, men vi levde rätt olika liv.