Snart tillbaka i arbetslivet
Då har dottern börjat använda sin gåstol och vi lever med melodierna och djurlätena som kommer av ett enkelt litet tryck på den. Hade det inte varit för att dottern tycker det är så himla roligt så hade jag tagit ur batterierna för länge sen. Hon har blivit så stor! Fattar inte var tiden tar vägen. Om två månader börjar jag jobba..herregud.. Det ska bli jättekul att börja på nytt jobb och att få komma igång med saker igen, men samtidigt fruktandsvärd ångest. Hur ska jag klara att vara utan min lilla ängel hela dagarna?? Visst sambon ska vara pappaledig och det kommer han att klara galant, men än så länge har jag inte klarat att vara utan henne mer än maximalt två timmar. Det kommer att vara HEMSKT att vara utan henne varje dag. Tänk om jag missar när hon kryper första gången...eller när hon säger sitt första ord...tänk om hon glömmer bort mamma??? Nä jag vet, det gör hon ju såklart inte men tankarna snurrar i huvudet nu när det börjar närma sig. Hade velat vara hemma med henne minst ett år egentligen. Men nu är det som det är, jag har fått ett bra jobb och kan inte tacka nej. Jag ska ta vara på de sista månaderna med henne nu och mysa till max.
Kommentarer
Trackback
