Trött..
Jag har nått en helt ny dimension av trötthet.. Kommer knappt ihåg nätterna när jag vaknar på morgonen, tror att jag till stor del gör saker i sömnen (vilket är ganska skrämmande när man tänker efter eftersom man ändå hanterar en ömtålig liten bebis..) I natt hörde jag min sambo be mig att gå och blanda ny mat (eftersom mina bröst inte ville som jag så får lillan modersmjölksersättning) och trodde att det var precis det jag gjorde. När sambon en stund senare frågar igen om maten svarar jag irriterat ..Ja men den håller ju på att svalna! Sambon tittar konstigt på mig och jag inser att det bara är i drömmarna som jag rest mig från min sköna säng för att gå och fixa mat.
När nära och kära frågar om de gångna nätterna och jag tänker tillbaka så är allting bara ett enda virrvarr av blöjbyten och vaggande. Vänjer man sig vid att sova så lite egentligen? Eller kan man vänta sig att gå i sömnen konstant närmsta året?
Desstom har vi upptäckt att den där praktiska flaskvärmaren som vi betalade så mycket pengar för förvandlas till flaskvärmaren från helvetet på natten när man är trött. När den är färdig med att värma upp maten börjar den nämligen tjuta högt och slutar inte förrän man masat sig till köket för att stänga av den. Inte så kul när man har bebisen på skötbordet med bajs i blöjan kan jag säga..
Känner så väl igen det där! Har flera ggr varit med om att jag drömt mig igenom ett helt blöjbyte, superdetaljerat, för att sedan vakna och inse att jag faktiskt inte bytt blöja på riktigt utan måste gå upp och göra det, "igen"...
