Kom hem!

Jag sitter här med en helt nyvunnen respekt för ensamstående föräldrar. Inte att jag inte respekterade dem innan men det börjar gå upp för mig exakt hur svårt det är att klara sig med ett spädbarn utan att ha en respektive som hjälper en. Jag har alltid känt, som den självständiga kvinna på 2000-talet som man intalar sig att man är, att jag utan problem skulle klara av att ta hand om ett barn själv. Har nästan önskat att det var möjligt att kunna producera ett barn utan en man inblandad, mest av rädsla för en pappa som inte ska behandla sitt barn bra tror jag.
Nu är det enda jag tänker på när min sambo ska komma hem igen, hade inte klarat mig i längden utan honom. Jo ok, klarat mig hade jag, men en pappa som finns där och hjälper till är inget som jag hade velat vara utan idag.
Jag vill att min sambo ska veta att han är en jättebra pappa och pojkvän och jag vill ge min beundran till alla ensamstående föräldrar, både kvinnor och män!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0