DET ÄR BARA JAG OCH LITE TILL

Irritation

Jag, som inte är känd för att ha världens bästa morgonhumör, är mer eller mindre på krigsstigen varje natt/morgon efter att jag har sovit mina maximalt två timmar i sträck. Som den exemplariska föräldern jag är(?) så väljer jag såklart att ta ut det på sambon istället för på dottern. Det är lätt att komma på något att bli förbannad över när man har fått sin välbehövliga nattsömn uppdelad på fem-sex perioder av oroligt drömmande. Och finns det inget så går det lika bra att hitta på något själv. Förstår verkligen att det är många förhållanden som inte pallar trycket när det kommer småbarn in i bilden. Så om någon fortfarande tror att en söt liten bebis kan rädda ett redan dåligt förhållande..tänk om! Det positiva är att irritationerna hos oss sällan leder till några större sammandrabbningar för man hinner helt enkelt inte lägga ner tid på att bråka.
Har börjat fundera på hur det fungerar hemma hos de par som får tvillingar..eller kanske tom trillingar.. Hur hinner man? Det är bara att ta en bebis var och sätta igång att trösta, byta blöjor och mata eller? Får man fler än två så är det väl bara att engarera hela släkten i matande, hoppas att barnbidraget kommer i tid och be att inte alla bajsar på sig på samma gång.
                                               

Hej! Det där kunde ju vara skrivet av mig, så mycket känner jag igen mig i händelser o tankar.