DET ÄR BARA JAG OCH LITE TILL

Ja då lider denna dagen också mot sitt slut. Tog inte lång tid förrän min nya tröja som jag köpte tidigare idag och tog på mig var full med bebisdräggel. Överlevde provhytterna och kom hem med några tröjor och ett par mjukisbyxor. Såna som är bra att ha i väntan på att kroppen ska återgå till sin naturliga form och man kommer i sina gamla kläder.
Efter shoppingrundan mötte jag en frustrerad sambo och en hund som nog helst skulle vilja flytta var som helst bara hon slapp det jävla skrikandet från den där konstiga saken som husse och matte dragit hem. Lillan hade ont i magen och hade skrikit oavbrutet från det att jag gått ut genom dörren. Jag har upptäckt att man klarar av bebisskrik alldeles utmärkt i ungefär en halvtimma, sen börjar frustrationen infinna sig när man inte kan trösta. Efter tre timmars skrikande (speciellt på natten) är man beredd att gå med på vad som helst bara ungen är tyst.
Det är bara att hoppas att min dotter inte läser denna bloggen när hon blir lite äldre och inser att det faktiskt är ganska simpelt att få mamma att lova henne en ponny.
För första gången under denna varma dag sover nu min lilla docka fridfullt och jag ska passa på att ta vara på tiden av tystnad.